Mot framtiden, för framtiden: Doften av misstro i ljuset av kamp

Hemma igen efter skumpande bussresor över berg och dalar och mil efter mil av fantastiska och magiska landskap. Men framför allt möten med människor och platser jag aldrig skulle haft möjligheten att lära känna om det inte vore för jobbet.

Jag har besökt platser som andas misstro och misstänksamhet efter år av konflikter, maktmissbruk och politiska spel. Ställen där det räcker att öppna munnen för att känna doften av besvikelser, men också som trots allt lyser av kamp och styrka. Människor vars hjärtan aldrig slutade slå trots hot och våld, och som tills den dagen då de inte längre slår aldrig kommer att ge upp, aldrig låta sig underkuvas av politiska eller ekonomiska intressen. Platser där kärleken till jorden brinner intensivt, samtidigt som den sköra tråden slits dag efter dag. För att förstå denna miljö av motsättningar måste man förstå ett lands historia som än idag skriver på romanen om sin blodiga historia.

Jordbrukarna i Colombia har de senaste åren utsatts för ett eldprov - Hur mycket älskar de sin mark? För enligt de multinationella företagen och den Colombianska staten har allt och alla sitt pris oavsett vem som sakas på vägen. Sedan några år tillbaka har den Colombianska staten skrivit på diverse frihandelsavtal med USA och EU. Dessa har genom subventionerade varor från USA och Europa pressat priset på inhemska varor i Colombia till den grad att bönderna inte längre kan försörja sig. Det är snart billigare för dem att köpa in subventionerade bönor än att odla och producera dem själva. Då kommer multinationella företag och leker hjälte genom att erbjuda sig att köpa upp marken alternativt att låta bönderna arbeta för dem genom olika tillfälliga anställningar utan någon som helst ekonomisk säkerhet. Ni kan nog ana mitt ställningstagande i frågan - bönderna och gruvarbetarnas rättigheter ska respekteras. En kvinna vi pratade sammanfattade situationen de lever i på ett talande sätt.

Idag står vi inför en social konflikt med staten - en konflikt om de mänskliga rättigheterna.

Så som om det inte räcker med väpnat våld har konflikten flera ansikten. I Buenaventura ute vid Stilla havskusten ska det sättas upp en humanitär zon där vapen inte får bäras som ett desperat försök att hejda det eskalerande våldet mellan olika grupper där människor bokstavligen styckas levande. Kroppsdelar som sedan flyter iland utmed kusten. Ett otäckt ansikte av tvåtusentalets Colombia. Presidenten kan säga vad han vill och på Cuba kan de komma överens om fred på hela jorden om de så vill. Här lever människor i verkligheten, och drömmen om fred ger varken rättvisa eller mat på bordet.