tisdag 9 december 2014

När Colombia höll andan i två veckor

Ja det här med att skriva regelbundet gick visst inte så bra.. Helt plötsligt är det fler månader sedan sist, men framför allt har så mycket hänt. Den största anledningen till denna skrivtystnad är jobb och resor. I mängder och i olika form.

Sedan augusti har medföljningarna bara avlöst varandra. Kul att resa, men när man vet varför känns det inte alltid lika inspirerande. Det hela beror på hot mot våra medföljda. Inte ett, utan...ja jag vet inte riktigt, de är för många. I och med att regeringen och Farc-gerillan gick in på fjärde punkten på agendan för fredsförhandlingarna på Kuba, gällande offrens upprättelse, förändrades klimatet rejält i Colombia. För människorättsförsvarare gick det från höst till isande vinter. Ett masshot mot nittio personer avlöste förföljningar och mordhot på telefon, som avlöste nya hot och sedan dess har det fortsatt. Och vi flängande från en sida av landet till den andra med mellanlandningar i Bogotá. Fredsförhandlingarna har helt enkelt en baksida, men det är också de som får utstå dessa konsekvenser ser är mest angelägna om fredsförhandlingarnas framgångar och resultatet. De är konfliktens offer och alla de organisationer i civila samhället där de organiserar sig. Också de har kritik mot förhandlingarna, men påpekar ändå att det är den "rätta" vägen för att avsluta de väpnade konflikten. 

För det är många som definiera det just som ett avslut på den väpnade konflikten. Inte att de kommer att leda till fred, för det är ett mycket större och långsiktigt mål som inte kan uppnås förrän efter försoning och rättvisa. Helt ärligt har jag svårt att tänka mig hur ett fredsavtal skulle se ut, rent praktiskt. Ska alla som begått brott dömas under en övergångsrättvisa med särskilda villkor, eller kommer det det uppstå straffrihet? Hur ska alla avmobiliserade gerillamedlemmar integrera sig i samhället? Och vad kommer att hände med de som inte vill avmobilisera? Teorierna flödar.

Mitt i allt detta går Farc in och kidnappar en general ur armén, något som aldrig hänt tidigare för någon med hans rang inom militären. Detta skedde i mitten av november i ett samhälle ca 20 min i flodbåt från Quibdó i provinsen Chocó där vårt andra team bor och jobbar. Hela landet höll andan. Och presidenten ställde in fredsförhandlingarna tills vidare. Tills generalen överlämnats frisk och kry tillsammans med de två andra han reste med. Efter ca två veckor överlämnas han med hjälp av Röda Korset i regionen som fungerade som medlare tack vare sitt mandat och neutrala ställning i konflikten. Sedan dess har det spekulerats om orsakerna till att generalen befann sig på den plasten vid den tidpunkten, utan sina livvakter och klädd i civila kläder. Konspirationsteorier står emot generalens förklaring och jag tror väl kanske inte att det någonsin kommer att bli total klarhet i vad som egentligen hände. Fredsförhandlingarna har i alla fall tagits upp igen och väntan och förväntningarna är tillbaka. 

Vad ska hända 2015?