Magisk realism

Obeskrivligt vackert, häpnadsväckande...hur beskriver man i ord det som är obeskrivligt. Det enda som kommer i närheten är magisk realism. Så vill jag beskriva La Guajira, en delstat i nordöstra Colombia som gränsar mot Venezuela.

El Cabo de la Vela bjuder på hissnande utsikter och gyllene stränder

Framför allt är La Guajira bara magiskt, men ändå så verkligt. Himlens, havets, ökensandens och wayuukvinnornas klänningar har en sak gemensamt - starka färger. 





 
Resande runt i Colombia förstår jag allt bättre vart García Marquez hittade sin inspiration till all dessa underbara berättelser om just magisk realism. Det finns ju rakt framför ögonen och i allting.

 

El Cabo de la Vela är ett riktigt mekka för kite-surfare

I La Guajira bor ursprungsbefolkningen Wayuu, med en egen särpräglad kultur. De har sitt eget språk, och runtom i regionen finns skolor där barnen undervisas i både spanska och wayuu.
 
Att sova i deras vävda hängmattor till ljudet av naturen: havet, vinden, regnet, fåglarna och såklart alla insekter är en stark kontrast mot Bogotálivet där det istället för en tupp är en tuta 
som väcker mig på morgonen.

Vår guide berättade också för oss att männen måste betala till kvinnans familj för att de ska gifta sig. Om någon av dem sedan vill skiljas, oavsett vem, måste familjen betala tillbaka varenda peso eller get de fått för kvinnan. 

 Torkan i La Guajira är förödande. Ett år utan regn. Det sista kom ca två veckor innan min resa, men det var lätt och torkade bort i ett ögonblick. Vanligtvis är det två regnperioder, runt maj och oktober, men i våras föll det aldrig några droppar. Boskapen dör av torka och undernäring, vilket vi bevittnade genom ett antal döda djur längs vägen. Nästa offer är barnen. Hittills har det dött ett tiotal barn i regionen. Fall som registrerats. Hur många det egentligen är kan jag bara föreställa mig. 

Runt om i Colombia har det startats upp kampanjer för att samla ihop och skänka vatten. Tråkigt nog har det inte kommit fram. Och inte bara det - på flera platser har det ihopsamlade vattnet hällts ut. Det skär i hjärtat att läsa om detta. Orsaken är att staten inte velat ställa upp med transporter för att föra vattnet till människorna i La Guajira. 

Taroa - där sanddynerna och havet blir till en

Sydamerikas nordligaste punkt - Punta Gallinas. Rakt norrut ligger Dominikanska republiken, och nordöst ligger Aruba. Staten är i stort sett frånvarande i La Guajira. Dessa två faktorer skapar ypperliga förhållanden för smuggling från stora delar av Karibien. 

Bara vanligt vatten

I flera delar av Colombia har det knappt regnat på flera månader och den humanitära situationen är en katastrof. SOS Colombia! Inget rent vatten finns att dricka, boskapen har dött för längesen och nu står barnen på tur - fler har redan dött som resultat av undernäringen. Men i Bogotá lever de flesta i en liten bubbla, omedvetna om vad som pågår.

En orsak till vattenbristen är självklart bristen på regn. Men det är betydligt mer komplicerat än så. Eller snarare enklare faktiskt. Saken är den att vattenbristen också är ett resultat av oljeutvinningen på flera håll i landet. I processen används otroliga mängder vatten - en resurs som tillhör människorna som bor på marken men som istället går till att enorma företag ska bli ännu rikare. För att sona sitt möjligtvis dåliga samvete bygger de skolor och vårdcentraler för att kompensera befolkningen. Skolor och vårdcentraler som sedan varken har lärare, el eller vatten. Inte så mycket till kompensation helt enkelt.

I Nariño i sydvästra Colombia, gränsande till Ecuador, ser situationen inte riktigt lika illa ut som till exempel La Guajira i nordöstra delen av landet. Men kontrasten till Bogotá är lika slående. Det är en av landets fattigaste regionen, och samtidigt en av de värst drabbade av den väpnade konflikten. Den militära närvaron är extrem med militärer och stridsfordon var en än åker. Här är det inte oljeutvinningen som förstör tillgången till vatten på flera plaster i regionen. Istället är det gruvindustrin, den andra stora boven. Utvinningen förorenar vattnen och förstör ekosystemen. Så om människorna inte flyr och tvångsförflyttas på grund av sammandrabbningar och skottlossningar är det istället för att gruvnäringen driver dem till det.

Till dessa mer avlägsna delarna av Colombia når ofta inte statens utbildnings- och sjukvårdsprogram. Människorna får färdas timmar för att hitta en läkare. Varför? Brist på intresse från statens sida, ekonomiska och politiska intressen som vinner på andras misär, och korruption, korruption och än mer korruption. En del stora företag betalar åtminstone skatt till kommunerna som de ska men det innebär inte att pengarna kommer ut till samhällena och människorna. Ofta har majoriteten redan försvunnit ner i ett antal fickor på vägen. Detta är ett av de största problemen för Colombias utveckling. Resurserna finns. Det är ingen fattigt land. Men viljan att verkligen förändra och skapa jämlikhet och utrota orättvisor saknas bland de som styr och ställer. Detta underbara land, dessa underbara människor. Jag kan inte annat än förundras och sörja över det på en och samma gång.

Sol och tricolor

Cartagena är kanske en av Colombias turisttätaste platser - men så är den också väldigt vacker. Byggnaderna och husen i alla olika färger och klimatet som får en Bogotábo att tro att hon hittat en del av himlen för en stund.

Att få fira Colombias seger i åttondelsfinalen i VM på gatorna tillsammans med euforiska människor in på småtimmarna förhöjer bara upplevelsen till än mer magisk. Det spelar ingen roll hur det går i nästa match - segerkänslan är rotad i hjärtat.

Midsommar

En svensk tradition som firades helt till latinska toner. Glad midsommar till er alla i efterskott!