Men paradiset vill man ju dela med nära och kära. Tur då att Maria och Cornelia mötte upp mig i Panama för att dela en tillbringare eller två av paradisets bästa - Margaritas med passionsfrukt.
En öde ö för oss (och befolkningen och några andra turister men de håller vi utanför historien) där solen värmer våra frusna hjärtan mitt i den hårda vintern, eller i mitt fall den ständiga hösten. Att ta båten för att spendera dagen med att snorkla bland korallreven är det mest ansträngande vi gör på flera dagar. Förutom för Cornelia som spenderade nätterna med att slåss med myrorna i tältet nätterna långa. Men efter dessa dagar hade myrorna krupit in i benen och det var dags att röra på sig upp till bergen för att samla nya krafter med en kopp kaffe av Panamas bästa. Enligt ägaren av fincan alltså.
Till sist kallade havet på oss igen med sina mjuka vågor och saltdoft och som lydiga resenärer la vi oss åter några dagar på handduken för att känna sanden mellan tårna. Men det goda varar ju inte för evigt har någon sagt. Vi bestämde oss för att motbevisa detta med härliga storstadsdagar fyllda av gula härliga drinkar och shopping av en och annan ring på stadens alla marknader.Om någon trodde att man kan få för många av dem är Maria och Cornelia levande bevis på att ringar tydligen är en kvinnas bästa vän. 
Tack underbara 2014 för allt du erbjudit mig! Och tack alla som delat året med mig. Jag har varit på precis rätt plats hela året och fått se mer än jag kunnat drömma om. Dags för nya drömmar och ett nytt år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar