söndag 18 oktober 2015

Bussresan till öknen

Solen steker och temperaturen närmar sig fyrtio grader, men det är någonting som skiljer sig från den vanliga värmen i Chocó. Det är fuktigheten som är borta. Här i Tatacoaöknen är det snustorrt och det känns när jag andas. Det är befriande. 

Tatacoa är en öken i länet Huila cirka sex timmars bussresa söder om Bogotá. Därför ett perfekt resmål för en långhelg iväg från både tropiska regn och storstadstrafik. Det enda man kan göra här är att hänföras av landskapet, dag och natt. 


Öknen är uppdelad i två delar; den grå och den röda öknen. Vi färdas genom den grå på motorcyklar och känner hur värmen fläktar. För här fläktar inga svala eller uppfriskande vindar. Utsikten sträcker sig ibland längre än vad ögat kan förstå över mil av berg, sten och sand som skapar ett landskap av nyanser av grått. 

Trots att det är regnperiod egentligen  har det inte regnat på över sju månader, och det har börjat sätta sina spår. Det är väderfenomenet El Niño som ställer till det. Vår guide Nacho berättar att boskapen börjat dö av uttorkning. Det får oss att förstå att det gäller att vara sparsam med vattnet och trots att jag har damm överallt så är det en snabbdusch som gäller på hotellet.  

I Tatacoa finns ett observatorium för att beskåda stjärnhimlen. Och vi har tur för det blir en stjärnklar kväll, och genom teleskopen ser vi Saturnus klart och tydligt med sina ringar. Eftersom vi fortfarande befinner oss på norra halvklotet liknar stjärnhimlen den vi kan se i Sverige, med undantag för att antal konstellationer som bara visar sig så här pass nära ekvatorn.

Den röda öknen är verkligen röd, och har en mjukare och mer inbjudande struktur än den grå, och hade det inte varit för att solen stiger allt högre och med den också värmen, hade jag gärna vandrat runt i timmar i detta magiska landskap som andas lugn och inspiration.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar