måndag 11 augusti 2014

Bara vanligt vatten

I flera delar av Colombia har det knappt regnat på flera månader och den humanitära situationen är en katastrof. SOS Colombia! Inget rent vatten finns att dricka, boskapen har dött för längesen och nu står barnen på tur - fler har redan dött som resultat av undernäringen. Men i Bogotá lever de flesta i en liten bubbla, omedvetna om vad som pågår.

En orsak till vattenbristen är självklart bristen på regn. Men det är betydligt mer komplicerat än så. Eller snarare enklare faktiskt. Saken är den att vattenbristen också är ett resultat av oljeutvinningen på flera håll i landet. I processen används otroliga mängder vatten - en resurs som tillhör människorna som bor på marken men som istället går till att enorma företag ska bli ännu rikare. För att sona sitt möjligtvis dåliga samvete bygger de skolor och vårdcentraler för att kompensera befolkningen. Skolor och vårdcentraler som sedan varken har lärare, el eller vatten. Inte så mycket till kompensation helt enkelt.





I Nariño i sydvästra Colombia, gränsande till Ecuador, ser situationen inte riktigt lika illa ut som till exempel La Guajira i nordöstra delen av landet. Men kontrasten till Bogotá är lika slående. Det är en av landets fattigaste regionen, och samtidigt en av de värst drabbade av den väpnade konflikten. Den militära närvaron är extrem med militärer och stridsfordon var en än åker. Här är det inte oljeutvinningen som förstör tillgången till vatten på flera plaster i regionen. Istället är det gruvindustrin, den andra stora boven. Utvinningen förorenar vattnen och förstör ekosystemen. Så om människorna inte flyr och tvångsförflyttas på grund av sammandrabbningar och skottlossningar är det istället för att gruvnäringen driver dem till det.




Till dessa mer avlägsna delarna av Colombia når ofta inte statens utbildnings- och sjukvårdsprogram. Människorna får färdas timmar för att hitta en läkare. Varför? Brist på intresse från statens sida, ekonomiska och politiska intressen som vinner på andras misär, och korruption, korruption och än mer korruption. En del stora företag betalar åtminstone skatt till kommunerna som de ska men det innebär inte att pengarna kommer ut till samhällena och människorna. Ofta har majoriteten redan försvunnit ner i ett antal fickor på vägen. Detta är ett av de största problemen för Colombias utveckling. Resurserna finns. Det är ingen fattigt land. Men viljan att verkligen förändra och skapa jämlikhet och utrota orättvisor saknas bland de som styr och ställer. Detta underbara land, dessa underbara människor. Jag kan inte annat än förundras och sörja över det på en och samma gång.