måndag 16 juni 2014

Segerkänslor

Presidentval och Ley Seca - Nej det räckte inte för att bräcka colombianernas entusiasm inför den första VM-matchen på sexton år. Och helt ärligt vet jag inte själv vilket som var mest spännande.

Fem svenskar i gula fotbollströjor. Inga konstigheter. Fast vänta lite...Sverige spelar ju inte i VM!? Men det är det ju tur att Colombia gör, och det är inte vilket VM som helst - det är det första på sexton år. Det är mycket som står på spel het enkelt. Trots flera av stjärnornas avhopp på grund av skador bara någon vecka innan misströstar inte colombianerna, och vi i huset är mer än nöjda att få dela denna entusiasm i brist på eget landslag.


På söndagen var det andra omgången i presidentvalet, någon som anades bli en rysare, och med den anledningen inträder "ley seca" från sex på kvällen. Att man inte får dricka alkohol. Dålig idé att försöka få colombianerna att avstå från detta mitt i lyckoruset från vinsten under lördagen. Men trots det ökade faktiskt valdeltagandet på söndagen i förhållande till första omgången i valet tre veckor tidigare. Att över hälften av befolkningen ändå valde att inte ta sig till valurnorna är ett sorgligt faktum som ifrågasätter Latinamerikas äldsta demokrati. Men jag vill ändå säga att rätt man vann. Mellan två onda ting, segrade den mindre onda. Så låter det från de flesta jag känner. De ville inte rösta på Santos, men i brist på andra bättre val, och framför allt i syfte att hans motståndare inte skulle vinna vanns det bara ett alternativ kvar tycker dem. Det var ingen skenande seger: 50,9 procent till Santos och 45 till Zuluaga. Men just idag spelar det ingen roll. Lättnaden är ett faktum, och rädslan av att vakna upp till ett storskaligt krig har lagt sig. 

Nu fortsätter fredsprocessen, och förhandlingarna är inne på punkt fyra av fem. Jag ser lite ljus i tunneln. Den nuvarande punkten är nog en av de svårare, den handlar om offren och dess upprättelse. Och då kan man ju fråga sig hur detta ska gå till om inga offer finns med vid förhandlingsbordet?! Där borde sitta de som av egna erfarenheter vet vad konflikten verkligen innebär. Som en kvinna sa som jag träffade förra veckan "precis som ni föreställer er hur ett krig är och hur det är att leva mitt i det föreställer vi oss vad fred är och hur det skulle vara". Då påminns man om att fast man lever i ett land med en väpnad konflikt så har man inte en aning om hur det egentligen är att leva hel sitt liv i ett land i krig.

Därför är jag lättad att Santos vann. Jag vill se ett Colombia i fred, ett Colombia där landets och människornas potential får komma till rätta och jag ser större möjligheter till det med honom som fortsatt president. 

Som en kille sa under fotbollsmatchen när Grekland var nära att kvittera och hjärtat hamnade i halsgropen för en sekund. "Sino sufrimos, no es Colombia". Talande för både matchen och valet.