I presidentvalet blev Zuluaga den store vinnaren, med den sittande presidenten ganska tätt i hälarna och med de konservativa samt vänsterorienterade partierna på efterkälken. I presidentvalet krävs 50 % av rösterna i första omgången för att vinna direkt, utan en andra omgång, en duell mellan de två kandidaterna med flest röster. Zuluaga fick nästan 30 % och Santos 26 % vilket innebär att colombianerna får gå till valurnorna igen den 15 juni för att välja president. Jag hoppas att de då blickar framåt och väljer Santos. Trots sitt namn är han absolut inget helgon, de senaste veckorna har kantats av allvarliga skandaler gällande korruption och uppgörelser med gerillan. Men Zuluaga har kanske gått snäppet längre i mina ögon och blivit inblandad i en avlyssningsskandal där han skulle haft samröre med en hacker som avlyssnat fredsförhandlingarna på Kuba. Information som han ska ha delgivit Zuluaga. En stor soppa.
Zuluaga är kandidat för partiet vilket den före detta presidenten Uribe är medlem i och sitter i senaten för. Listan på hur han gjort bort sig är mer än lång, och något karakteristiskt är att Uribe vill avbryta fredsförhandlingarna med Farc på Kuba. Det finns en stor brist i hur dess förhandlingar sköts, bland annat hur offren från konflikten till stor del lämnas utanför.
En organisation vi arbetar med Asfaddes, en med anhöriga till tvångsförsvunna är djupt kritiska till fredsprocessen. De ser hur deras anhöriga blir till statistik och siffror, och det pratas om "reparación" ett ord som i mina ögon klingar fel. Vi kan inte reparera såren från konflikten. Det handlar om olika typer av ersättningar och upprättelse. Men många i Asfaddes tycker att det är rent lurendrejeri från statens sida. Förståeligt eftersom staten eller snarare militären varit inblandad i många av dessa fall av försvinnanden och mord. Vad de anhöriga vill ha är upprättelse, rättvisa och ett levande minne av offren.
Idag var vi med dem under en aktivitet här i Bogotá och att se ett hav av porträtt på försvunna människor är väldigt talande. De är människor, var och en med en tragisk historia. De anhöriga räds att ett fredsavtal ska innebära än större straffrihet och att offer och anhöriga tvingas försonas, eller till och med förlåta, de skyldiga. Men avbrutna fredsförhandlingar kommer inte leda till rättvisa heller.
Så dessa högerextrema vågor, likväl i Colombia som i Sverige, de gör mig ledsen. Men jag tror fortfarande på solidaritet, frihet, allas lika värde och potentialen i människors möten. Jag hoppas bara att colombianerna funderar ordentligt över vilket Colombia de vill se innan den andra omgången av valet. Jag hoppas att de ser värdet i att de har en andra chans.
